1420-1475 Flemish Dieric Bouts Locations Dirk Bouts whose real name was Theodorik Romboutszoon, was probably born in Haarlem, where he may have studied under the painter Albert van Ouwater. Sometime before 1450 Bouts took up residence in the Flemish city of Louvain. His name appeared in the records of Louvain in 1457 and again in 1468, when he was appointed "city painter." It is likely that Bouts spent some time in Bruges, as his earliest work, the Infancy Altarpiece shows the distinct and strong influence of Petrus Christus, the leading master of that city after the death of Jan van Eyck. The slightly later Deposition Altarpiece (ca. 1450) displays strong connections with the style of Rogier van der Weyden in both the figure types and the composition. About 1460, the period of the Entombment in London, the early, formative influence of Petrus Christus had been almost totally displaced by that of Rogier, though Bouts personal vision began to emerge in the fluid and continuous landscape background. The great Last Supper Altarpiece (1464-1467) marks the high point of Bouts career. In this solemn and dignified masterpiece the painter achieved spiritual grandeur in the context of convincing physical reality. The central panel of the altarpiece is the most emphatically significant treatment of the theme of the Last Supper in Northern European art. The wings, which contain Old Testament prefigurations of the central theme, are freer and more loosely organized. Eschewing the symmetry and rigid axial construction of the main panel, Bouts produced rhythmic foreground compositions in combination with fluid and dramatic spatial recessions. In 1468 Bouts was commissioned to paint four panels on the subject of justice for the Town Hall of Louvain. At the painter death in 1475 only two of the paintings had been completed; they are among the most remarkable productions of his career. The unusual subjects, taken from the chronicles of a 12th-century historian, concern the wrongful execution by Emperor Otto III of one of his counts and the subsequent vindication of the nobleman by his wife. The finer of the panels represents the dramatic trial by fire which the wife was obliged to undergo to prove her husband innocence. Rich draperies and sumptuous colors are applied to tall angular forms to create a work of rare formal elegance and high decorative appeal. In order to dignify the event, however, the artist has employed restrained gestures and expressions as well as a completely rationalized spatial setting. As in the Last Supper Altarpiece, a sense of solemn and hieratic importance is expressed by means of an austere and rigid geometry in the construction of both persons and places. The late productions of Bouts workshop, such as the well-known Pearl of Brabant Altarpiece, are characterized by the close collaboration of the painter two sons, Dirk the Younger (1448-1491) and Aelbrecht (1455/1460-1549). In the paintings of his less gifted sons, the master distinctive figure style was appreciably altered, though Dirk the Younger appears to have retained much of his father sensitivity to the landscape. In addition to his innovations in the depiction of landscape, Bouts made a substantial contribution to the development of the portrait. His Portrait of a Man (1462) localizes the sitter in an enlarged architectural setting while permitting the interior space to merge with the exterior through an open window. For the first time in Northern painting a common bond was forged between a particularized individual and the universal world of nature.  Related Paintings of Dieric Bouts :. | kristushuvud | The Empress's Ordeal by Fire in front of Emperor Otto III | Christ in the House of Simon | Portrait of a Man | Installation of the hl. Communion |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Jonas Lie
Jonas Lauritz Idemil Lie (6 November 1833 - 5 June 1908) was a Norwegian novelist, poet, and playwright who is considered to have been one of the Four Greats of 19th century Norwegian literature, together with Henrik Ibsen, Bjornstjerne Bjørnson and Alexander Kielland.
Jeronimo Jose Telles Junior
painted Landsape 1851-1914